Stötte på ett sånt här läskigt vildsvin idag i skogen när jag gick med dagishundarna!

Det syntes inte för skogen var väldigt tät just där, men det hördes och det var bara några meter in i skogen. Föst brakade det till och sen grymtade det. Vem vet, det kanske bara var ett som hördes, men hur många kan det ha varit som stod blixtstilla och bara stirrade på oss?! Vildsvin är ju flockdjur, så sannorlikheten att det var fler är stor!

Jag hade nästan gått hela rundan med hundarna när vi stötte på vildsvintet, så jag vände och fick gå hela vägen tillbaka. Jag tänker inte passera ett sådant djur! Om de har ungar kan de väl bli aggressiva?

Hundarna var som tur tysta. Mira hade jag lämnat kvar hemma idag för hon ska igång och löpa vilken dag som helst och en av hundarna tycker att hon luktar väldigt gott. Och tur var väl det?! Jag tror inte att hon skulle ha varit tyst vid det tillfället eftersom hon är rädd för det mesta och kan inte hålla tyst.

Jag har väl aldrig varit så rädd någon gång när jag har varit i skogen! Jag vet att det finns vildsvin i den skogen men trodde att chansen att stöta på ett var väldigt liten, men jag hade fel.

Jag vågar nog inte gå där längre... Jag får väl åka in till samhället och gå med hundarna i fortsättningen, för jag vill inte möta ett vildsvin igen. Och vem vet, nästa gång kanske man stöter på en hel flock! Den tanken är väldigt läskig!!!

Klickern är ett väldigt bra verktyg när det gäller hundträning, särskillt vid inlärning av nya beteenden. Jag använder klickern mycket när jag tränar och det är så mycket lättare att få hunden att förstå när den gör rätt. Det gäller att ha rätt tajming när man klickar så att klicket kommer precis i rätt ögonblick.

De flesta beteenden som jag har lärt Mira har jag använt klickern. Väldigt fort förstår hon vad hon ska göra och vi kommer mycket fortare fram i våran träning.

Men nu är det så att de där små klickerna försvinner väldigt lätt, tydligen... Jag har haft mina jättelänge men nu helt plötsligt så är nästan alla borta! Så jag kollade runt på nätet och hittade ett fempack med klicker till kanonpris!! Älskar att fynda  

Och det är dessutom väldigt bra att de kommer från samma tillverkare, för då har alla fem samma klickljud.

Så nu har jag en i träningsväskan, en i bilen, en i jackan, en hemma och den sista i reserv. Kanon!!!

Idag har vi hunnit med mycket!

Först var vi in till stan och handlade en ny bur att ha med på tävling till Mira. Hon fick följa med in i butiken för att se vilken storlek jag skulle ta. Det fanns mycket intressant där inne!

Sen direkt till Forshaga för vi skulle på hundmöteskurs. Idag åkte vi in i Forshaga för att träna på ett annat ställe än på Lundagård som vi varit på tidigare. Det gick väl ganska bra för Mira idag. Men på slutet skulle alla kursdeltagare gå på rad och möta träningshundarna tätt efter varandra. Då blev det lite för mycket för Mira men hon skötte sig en av tre möten

Efter det var vi snabbt hem och hämtade träningsväskan och åkte iväg till klubben eftersom det var banträning idag (och eftersom jag är ansvarig så ska jag vara på plats och bygga bana, helst innan de andra kommer, så det blev lite jäktigt). Men det kom inga idag, typiskt.. Men i alla fall så var det fortsättnings- och mästarklass idag så jag passade på att testa en mästarklassbana med Mira. Men alla skyltar kan vi inte än men de flesta klarade hon av.

Försökte filma när vi gick bana men det var inte så lyckat hehe... Men jag bjuder väl på denna   

Jag trodde att Mira skulle vara jättetrött och seg efter att vi hade fart runt på olika ställen innan. Men hon var jättepigg och taggad. När vi är ur bild (hehe..) så gör vi 8:ans frestelse och den fungerade rätt så bra idag. Hon bara nosade lite men stannade inte. Jag är väldigt nöjd med dagens träning och det var kul att testa på en mästarklassbana!

Nu sover Mira på min arm och är helt slut, vilket är förstårligt  . Så ikväll ska vi ta det lugnt och slappa i soffan!

ÅÅÅh vad vi var nära att fixa det sista kvalificerade resultatet idag!! Men vi blev tyvärr underkända... Agilityhundens sinnen tog över och ett hopphinder togs åt fel håll och på fel ställe, hehe...

Men herregud vad nöjd man kan vara ändå!  

Vi fick väldigt lite avdrag på det övriga så vi skulle ha fått väldigt bra resultat om det inte hade blivit fel där (om inte om fanns.. ). Men inkallning vid hopphindret var för lockande!    

Vi var sista startande och fick därmed börja med Honnören som var ligg på vänster sida. Jag har tränat för dåligt på att börja med Honnören och har typ alltid gjort den EFTER att vi tränat på banan. I alla fall så reste hon sig efter några sekunder. Det var ju blött i gräset också så det gjorde inte saken bättre. Men efter att jag har lagt henne igen så ligger hon stilla restan av tiden, så det var ju bra  .

Vi fick avdrag på nr 2 (tysksvängen, 127) för jag stannade upp. Sen nr 8 för att jag fick inte med henne ordentligt i svängen. Och till sist nr 10 som jag trodde var läggande under gång, gå runt. Tror att tävlingsnerverna spökade lite där, jag läste tydligen inte tillräckligt noga på den skylten. Ooops!!   

Det är bara mig själv som jag kan klaga på för Mira skötte sig så himla bra (ja, jag är galet nöjd över henne).

Vi hade kunnat fått 80 poäng (som sagt, om inte om fanns). Men jag är så glad att Mira var så följsam och vi hade så kul inne på banan. Det bara flöt på så jag är så himla gla´  . Vilken j*dra bra känsla vi hade, jag tror minnsan att vi har hittat tävlingsformen i Rallylydnaden och jag har hittat den rätta uppvärmingen som passar oss.

Jag har idag, efter dagens tävling, fått mer erfarenhet på svårigheter som vi behöver träna på. Det är ett av anledningarna till varför jag tävlar, för att få kvitto på hur träningarna har gått.

Som tur är så kommer det ju fler tävlingar, det är bara att bita ihop och komma igen!

Idag är det ett år sedan som Ricco fick somna in... Han var en riktig kämpe men till slut tog sjukdomarna överhand och det tunga beslutet var tvungen att tas. Jag kommer ihåg den dagen så väl... Jag vaknade på morgonen och hittade Ricco i sin korg och han bara låg och skakade. Han orkade inte lyfta på huvudet och det syntes väl hur dåligt han mådde. Med ett halvår av dåliga dagar varvat med bra dagar så var denna dagen den sista. Jag minns så väl när jag ser min mamma komma hem från djursjukhuset med ett tomt koppel i handen...

Jag följde aldrig med in till djursjukhuset den dagen eftersom jag visste vad som väntade. Det kändes för tungt helt enkelt.

Efter att först konstantera att han hade foderallergi, fick konstiga utslag, borrelia och till slut vätska i buken så fanns det inget mer att göra. Han hade kämpat det sista halvåret men blev aldrig frisk. Tankarna går än idag- skulle man ha gått till en till veterinär eller åkt till Strömsholm med honom? Men jag måste säga det att den veterinär vi fick till honom, hon gjorde verkligen allt hon kunde.

Ett år är långt, men ändå känns det på samma gång inte alls länge sedan. När jag skriver detta är det inte långt kvar till tårar fast att ett år har gått. Saknaden är fortfarande lika stor.

Jag hoppas han har det bra där han är nu. Att han kan leta efter "bamis fot" hela dagarna, som han älskar att göra. Att det finns stora gärden där han kan springa och härja tillsammans med sina syskon. Att det finns gott om blåbär i skogen, som han älskar att plocka på sensommrarna. Att det finns godis i mängder, för det är det bästa han vet.

Kommer alltid att sakna dig!       

Tänkte att vi skulle träna frestelsen med många frestelser för att göra det enkla lite svårare. På en bana kan det finnas några stycken frestelser och oftast på ett ställe som man går runt i en åtta. Men jag tänkte försvåra det hela och lägga ut frestelser lite här och var på banan och tanken är självklart att hon inte ska bry sig om dom.

Idag lade jag frestelser väldigt tätt på gräsmattan hemma och gick slalom och igenom och lite hur som helst samt gjorde även lite olika moment. Hon nosade lite på dom men det var lite i förhållande till hur mycket hon kan låsa sig på frestelsen. Sen så är hon lite okoncentrerad eftersom det 9 av 10 gånger brukar dyka upp katter när vi tränar hemma. Det är ju en bra störningsträning, men det är lite för mycket störning när de kommer fram och vill leka med Mira  .

Sen momentet gå ifrån och kalla in på både vänster och höger sidan.

-Inga problem!   

Nu hade jag äntligen tid att ladda upp filmklippet på våran andra runda från tävlingen i söndags som var på Fagersta KK. Här fick vi alltså 79 poäng och hamnade på en 3:e plats. (observera att jag har en agilityhund som inte vill sitta innan hoppet. Det ska helst vara fullt ÖS!  )

Vem ställer klockan på 05.00 en söndagmorgon och sätter sig i en  bil och åker 21 mil enkel resa?

Jo- jag gör!   I alla fall när det gäller dubbla klasser samma dag.

Och det var värt varendaste mil för gårdagen erbjöd finfina resultat!!!

Målet med tävlingen var att ha kul på banan och få en hund som vill sammarbeta och vara fokuserad.

Vi hade riktigt kul! Vi hade ett jättebra sammarbete men behöver jobba lite till på fokuseringen. Men jag är sjuuukt nöjd! Det var en rejäl revanch från våran första start i avancerad klass i Kristinehamn.

Första klassen fick vi 79 poäng och hamnade på en 3:e placering. Vi fick avdrag på lite sen, sned, fys och bris. Men jag brydde mig inte om det idag eftersom jag ville ha en hund som tycker att det vi gör är det roligaste som finns. Detaljer kan vi träna vidare på hemma. Vi gjorde honnören för första gången också, och jag måste erkänna att jag har varit superdålig på att träna honnören.. Men den gick, över förväntan, väldigt bra. Sitt på höger sida vända mot banan skulle vi göra. Mira satt de hela 1,5 minutrarna!! Vi fick endast -1 på att hon rörde sig. Men jag  vet inte när hon rörde sig.. Jag såg det inte iaf.. Men det är ju domaren, eller funktionären rättare sagt, som dömer. Men jag är väldigt nöjd och väldigt förvånad att det gick så bra!!! 

Kommentar: Trevlig runda, fin hund!

Eftersom det tar ganska lång tid att ladda ner filmklipp så blir det bara ett från den ena klassen (ska snart iväg och träna så jag hinner inte ladda ner båda).

Här fick vi 83 (!!!) poäng   

Även här fick vi avdrag på sned och sen men även lite nos, särskillt i frestelsen (hehe). Men hon hoppade inte på mig den här gången, så det var ju bra. 

Honnören klarade vi utan avdrag!! Denna gången skulle jag stå med ryggen mot banan och Mira skulle ligga framför mig. Det blåste till i plastbandet när det hade gått halva tiden ungefär och jag tänkte att nu är det kört! Men min lilla duktiga hund ligger kvar. *stolt!*

Kommentar: En bra runda!

Tillbaka till frestelsen. Jag vet att det är en stor svaghet hos oss. Och varför har jag inte tränat på det då?!?!? Så nu i veckan blir det mycket träning på just det momentet plus lite träning på detaljer i sättandet. Till helgen är det ju tävling igen!