Idag var jag på återbesök med Iza. Igen....
Jag har tyckt att klon har sett bra ut men att den är lite svullen fortfarande. Jag vet ju inte hur en klo ska se ut efter ett klobrott så jag hade ingen aning om vad veterinären skulle tycka om den.
Men när hon kom in och tittade på Iza så visade det sig att jag hade rätt. Veterinären sa att den såg jättefin ut! :)
Iza behöver inte ha på sig varken bandage eller strumpa när hon är inomhus. Vilket är ett stort steg åt rätt håll! Men hon behöver fortfarande ha skon på sig när vi är ute, eftersom pulpan är väldigt skör och det är ju som ett öppet sår. Men om det fortsätter att läka så här fint som det gjort den senaste veckan så kanske hon bara behöver skon i två veckor till, tills det bildats en hinna över klon. Då skulle jag måla klon med nagelack för att skydda och stärka den. Det ska bli då skönt att slippa och krångla på den där skon varje gång vi ska ut! Och det kommer att underlätta utomhusträningen en hel del. Eller rättare sagt, vi KAN träna utomhus igen! :D

Mira och Iza fick följa med på dagis idag eftersom Izas tass har läkt hyfsat bra så att hon kan följa med på promenad. Men lite jobbigt var det för konditionen var inte på topp när man har haft "vila" i några veckor (vila och vila.. Hmm...). Hon flåsade lite innan vi kom tillbaka till bilen men traskade på ändå.
Jag är så stolt över mina hundar som är så lugna och kommer så bra överens med andra hundar. Det märktes knappt att de har varit "lediga". Eller ja, Iza skulle ju leka med de andra när vi var på promenad, vilket inte är så bra när alla koppel trasslar in sig (hihi!).

Det var inte så lätt att få med alla hundar på bild... Hoppas ni står ut med denna :D

Förväntansfulla hundar :)

De får vänta i bilen under tiden jag lägger spåren.

Ett kort spår till Iza och ett längre till Mira och det är det här de ska hitta!

Först en promenad så att spåren får ligga till sig lite.

Iza fick börja. Dock kom det en flock med lösa greyhounds och tog hennes godis när vi var på promenaden. Så jag fick göra ett nytt till henne.

Sen var det Miras tur. Hon var snabb och säker i sitt spårande och viftade glatt på svansen :)

Tänk vad mycket gott godis man kan hitta i skogen! :D

Två trötta och väldigt nöjda hundar efter dagens spårande :)

Utan tratt och utan bandage låter hon bli att slicka på tassen och leker med en leksak istället. Men man kan inte slappna av för det för hon kan inte låta bli den helt och hållet. Men det verkar som att det går åt rätt håll i alla fall. Innan operationen kunde hon inte låta bli tassen fast att hon hade både tratt och bandage. Hoppas, hoppas hoppas att det går åt rätt håll nu då att tassen blir frisk någon gång!

Vad häftig denna metod är alltså!
Idag fick vi träna med en finsk lapphund. Jag hade båda mina hundar med mig men jag fick börja med att bara gå med Mira för att se hennes utveckling sedan förra gången. Hon fixade hundmötet väldigt bra! Vi möttes tre gånger och sista gången behövde jag inte sätta henne utan vi kunde gå förbi och hon gjorde lugnande signaler under hela mötet :)

För er som inte vet vad det går ut på så kommer här en liten förklaring:
När hundarna får syn på varandra så börjar de oftast att sända lugnande signaler till varandra i form av att nosa på marken, hitta "fläcken" och nosa där tills den mötande hunden har passerat, gå ut i en båge för att minska hotande signaler som blir när hundarna möts rakt mot varandra, slicka sig om nosen, vända bort blicken, mm.
När hunden slutar att göra dessa signaler så avbryter man genom att sätta hunden och själv sätta sig på huk framför hunden med ryggen mot den mötande hunden och flytta/vrida sig så man hela tiden har ryggen mot de mötande. När de har gått förbi kan man kasta en godis till hunden i den riktning som man ska fortsätta. Sen fortsätter man promenaden.

När jag hade båda hundarna så blev situationen mer spänd och de tog stöd av varandra. Men det gick väldigt bra ändå. Iza började göra lugnande signaler redan i första mötet och efter några möten stod båda hundarna och nosade på "fläcken" under hela mötet. Skithäftigt! :D

Hoppas bara det funkar lika bra hemma som det gjorde på kursen. Men det gäller att träna! Jag fick tips om att bara gå med Iza på promenader så att hon lär sig att ta det lugnt och få egna erfarenheter av att det inte är så farligt med hundmötet samt att hon lär sig att lita på mig. Med den här metoden så fixar vi nog det ;)

Iza är rena motsatsen till Mira gällande träning. Mira älskar godis och har inget intresse för lek. Hon jobbar bäst och blir mer motiverad med ett godis som smakar extra gott så som hackkorv, ost, köttbullar mm. Hon har aldrig förstått sig på leksaker och jag har verkligen jobbat med att få henne att leka, men har inte lyckas något vidare med det. Hon vill helt enkelt inte leka.

Iza tycker att det är okej att få en godisbit, men om jag tar fram en leksak blir hon väldigt taggad och mycket mer alert. Det första hon lärde sig var sitt och då använde jag mig av en leksak.
Det är en ny erfarenhet för mig att jobba med en hund som föredrar leksaker framför godis. Jag har ju tränat Mira med godis i ca 7 år och vet vad som krävs för att få fram det bästa av träningen med godisbelöning. Det jag nu måste lära mig är; hur ska jag leka? Hur länge? Vilken leksak tiggar mer än andra? Osv..

Jag har alltid velat ha en hund som gillar lek i sin belöning. Särskilt i agilityn för det har varit lite svårt att tagga upp Mira inför agilityn med godis, som är lugnande för hunden när den tuggar. Så det ska bli kul att träna med en hund som man kan ge mer fartfulla belöningar till och se skillnaden och om det är någon skillnad.

Idag var vi på klubben och tränade rallylydnad. Mira var lite okoncentrerad idag för jag hade inte med tillräckligt gott godis. Vi körde en fortsättningsbana med fokus på attityd och jag behövde bara gå banan två gånger för att känna mig nöjd med träningen. Då var hon mycket följsam och jobbade mycket bra. Så jag kände att vi hade tränat klart där och ville inte traggla något mer så det blev fel utan sluta när vi var på topp.
Så då tog jag ut Iza och tänkte träna lite kontakt och följsamhet med henne. Först hade jag bara godis och gav henne när hon tog kontakt. Hon tog godiset, luktade lite på marken, tittade på de andra och sen tog hon kontakt med mig igen. Alltså inte så motiverad av sin belöning. Men när jag tog fram leksaken, som idag bestod av en lång fleecefläta så var det en helt annan hund! Vi kampade lite, jag vann leksaken, Iza behöll kontakten och vi lekte igen. Det var skitskoj både för henne och för mig! :)

(Men ni ska veta att det är skitskoj att träna med Mira också, de är kul på olika sätt :) )

..hösten har väl sin charm också :)
Jag skämtade lite i förra inlägget om att; har verkligen alla årstider sin charm? Då hade jag varit ute i spöregn hela dagen och var dyblöt.
Men igår (och idag) är det rena motsatsen. Solen skiner från en klarblå himmel och de fina färgerna på alla höstlöven kommer fram på ett annat sätt :)

Igår åkte jag ner till Fryken och tog lite fina höstbilder på hundarna. Det var väldigt blåsigt igår och hundarna blev väldigt busiga av allt blåsande. Hade inte Iza skadat tassen så hade jag släppt dem så de kunnat springa och busa med varandra. Men istället fick jag vara en tråkig matte och hålla dem i koppel. Än så länge så verkar det som att det går åt rätt håll nu gällande tassen, men det är väl bäst att inte hoppas för mycket. Det har ju inte gått så lång tid än och hon äter fortfarande smärtstillande. Men jag hoppas verkligen att det läker nu, så att hon får springa och leka igen och vi kan fortsätta med träningen :)

I helgen ska vi på hundmöteskurs. Jag och Mira påbörjade den kursen i våras men vi hann inte med alla tillfällen för det krockade med allt annat. Vi ska försöka få till ett träningspass också. Jag har inte tränat något sedan helgkursen mer än några små pass hemma så det kliar ordentligt i fingrarna nu! :)

Trevlig helg!

Snart har jag väl förtjänat ett klippkort på djursjukhuset så många besök som jag har fått göra med Iza den senaste månaden. Och snart är jag väl stamkund på Apoteket! Jag är där nästan varje dag känns det som och hämtar antingen ut nya mediciner eller köper omplåstringsgrejer och bandage... Och plånboken förblir allt mer tunnare... Tur att det är lön snart ;)

Dygnet efter operationen har väl gått lite sisådär... Bandaget har flugit av två gånger (snart har jag så bra erfarenhet av att lägga tassbandage på en splattrig sheltievalp att jag borde ställa upp i SM, om det fanns ;)) och så hände det en liten olycka på vardagsrumsmattan i morse... Första på evigheter, annars kan man mer eller mindre kalla henne rumsren nuförtiden.
Bandaget lossnar inte av sig själv direkt. Fast att Iza har tratt på sig så lyckas hon få av det!

Både Mira och Iza får ledigt från dagis de närmaste dagarna tills tassen har läkt lite mer. Jag vill inte riskera att bandaget åker av när vi är ute. Fast de här dagarna tror jag att de har uppskattat att stanna hemma. Det har vräkt ner regn och igår när jag kom hem från dagis så hade inte ens regnkläderna lyckas klara av att stå emot regnet. Jag var dyblöt!!

Alla årstider har sin charm... Vem kom på det?! (*fniss*)