Iza kräver mycket aktivitet för att hålla sig lugn inomhus. Mer än vad jag är van vid. Jag har ju bara haft dvärgpinscher, som nöjer sig med promenader och en varm filt, men som även är allert när det kommer till träning.
Får inte Iza den aktivitet hon behöver så blir det race mellan köket och vardagsrummet eller så biter hon i sönder något. Men tiden är en bristvara och ibland hinner hinner jag inte med! Man hinner bara hem från jobbet och så är det mörkt ute. Och då blir det oftast promenad och lite träning imonhus, eftersom mina hundar är så mörkrädda ;) 

Igår var tjejerna med på jobbet och då passade jag på att lägga ett spår till Iza. Det var fler folk ute i skogen igår och en person med två kelpies har jag träffat flera gånger nu. Vi bytte lite ord med varandra och jag sa på skoj att Iza måste gå spår så hon orkar träna lydnad ikväll. Och jag fick bästa förklaringen på hennes beteende! "Det är ju en vallare" Ja det är ju klart! :)

Spåret jag lade till Iza var det mest utmanande och längsta spår hon fått hittills. 170 m långt (Enligt runkeeper, men det kändes längre), tre vinklar och tre föremål.
Hon hade lite svårt att hitta spårstarten. Antagligen så var det någon hund som kissat där tidigare och som hon ville undersöka lite först. När hon hittade starten gick hon på som ett ånglok hela spåret. Hon (till och med) markerade spårapporterna! Och vinklarna gjorde hon supersnyggt. Mattes lilla spårstjärna

Mira fortsätter vilan. Något som hon inte har så mycket emot. Hon har vilat i en vecka nu och ska vila ytterligare en vecka innan vi kan sätta igång träningen igen och gå längre promenader.
Är hon förresten inte världens sötaste co driver!? :)

Igår kväll hade vi lyxträning på dogorama. Det var extra lyxigt att vara inomhus i en varm hall när regnet öste ner i mörkret. Jag är med i en grupp på 8 personer som har bokat träningstillfällen en gång i veckan fram till jul (än så länge). Igår var fösta tillfället och det tränades lydnad, utställning och rallylydnad. Jag och Iza höll oss till lydnadsträning. Alla hundar utom en var okända för Iza. Den hon kände igen var bästisen Meija :)
Vi började träningspasset med att stå i en ring med alla hundar och att en och en, gå slalom runt ringen. Det var en jättebra början och ingen hund hade problem med andra hundar.
Efter det tränade jag linförighet med Iza. Hon hade lite svårt att hålla kontakten i början för hon var lite osäker på de andra hundarna runt omkring. Men det släppte hon snabbt och fick en jättebra kontakt och ville verkligen jobba!
Jag vågade till och med släppa lös henne och träna läggande, inkallning och ställande. Hon höll sig kvar hos mig och var hur fokuserad som helst på vad hon skulle göra. Till och med när bästisen Meija var nära kunde hon konsentrera sig!
Ja jag är lite lyrisk, men det är ett STORT framsteg att hon kan vara lös bland andra hundar och lyssna på mig. Inte bli rädd och försöka fly eller slå dövörat till och larva sig, utan hon lyssnade på mig! Och detta var första träningstillfällen med de nya hundarna!
Vi avslutade med en platsliggning. Det är vårt svåraste moment i lydnaden. Både Iza och jag tycker det är lika tråkigt att träna... Men de senaste veckorna har jag tränat en liten stund nästan varje dag. Och det har gett resultat! Men vi har bara tränat inomhus hemma, så det skulle bli spännande och se hur hon klarade det på en ny plats med andra hundar bredvid sig.
Hon gjorde matte stolt! Hon låg som ett litet ljus. Lite nos men vad gör det! Man kan ju inte kräva allt på en gång. Hon låg kvar, utan att resa sig eller komma fram till mig. Så himla duktig!
Jag ser redan emot nästa träning som är redan på måndag :D

Igår fick Iza spåra efter någon annan än mig för första gången.
Det första spåret låg 40 minuter och det innehöll två föremål och en vinkel samt var ca 110 M långt.
Först var hon lite fundersam och gick sakta fram till första föremålet. Men sen släppte allt och hon spårade på som vanligt och klarade vinkeln väldigt bra! Och resten av spåret med :)
Andra spåret såg likadant ut som det första men låg bara i ca 20 minuter. Då hade hon redan kommit på att hon kan följa andra spår än de som jag lagt och hon spårade lika fint som hon brukar göra. Hon lär sig snabbt! :)
På onsdag är det kursavslutning på spårkursen, så nu kan vi säga att vi har tränat mellan kurstillfällena med bra resultat ;)

Igår var jag och Iza på spårkurs och Iza skulle få prova på att spåra för första gången. Hon gick totalt tre spår under kvällen. Det första spåret var på 60 M och fick ligga i ca 10 minuter. Iza tyckte att det var lite läskigt att två främmande personer följde efter henne (instruktören och en till kursdeltagare) och var osäker på vad hon skulle göra. Så jag fick hjälpa henne ganska mycket och till slut kom vi fram till spårslutet där en leksak väntade. Men den var inte så lockande, hon vill inte leka när hon känner sig osäker.

Det andra spåret gjorde jag lite kortare, 45-50 M och lade lite korv och leksaken i spårslutet. Och helt plötsligt förstod Iza vad det gick ut på! Hon spårade som om hon inte gjort något annat. Hon spårade så fint och jag behövde bara hjälpa henne en gång när hon stannade upp genom att ta ett steg framåt, och då var hon på rätt riktning igen. Instruktören sa att det var väldigt bra gjort av henne att förstå så snabbt vad det handlade om. 20 minuter efter det första spåret och hennes livs andra spår! Hon lät nästan lite imponerad ;)
Iza brydde sig inte ens om att de andra gick med utan var helt fokuserad på att spåra.

Det tredje spåret gick ännu bättre än det andra som också var på 45-50 M. Hon hittade spårstarten själv och började spåra helt på egen hand och fixade hela spåret utan någon hjälp från mig! Jag behövde bara släppa ut linan och hänga på. Hon visste precis vad hon skulle göra. Hon uppskattade även leksaken den här gången och vi lekte hela vägen tillbaka till bilen.

Jag längtar redan till nästa kurstillfälle! Det var så himla kul!!! Nästa gång är på måndag och jag fick i uppgift till att fortsätta lägga raka spår men dra ut dem till 60-70 M. Fungerar det bra så kanske vi skulle testa att lägga på en vinkel på kursen. Spännande!

Pricken över i:et för kvällen var väl ändå det fantastiskt fina och varma april(!!!)vädret. Det var mysig och härlig kväll i spårskogen.

Förväntansfulla hundar :)

De får vänta i bilen under tiden jag lägger spåren.

Ett kort spår till Iza och ett längre till Mira och det är det här de ska hitta!

Först en promenad så att spåren får ligga till sig lite.

Iza fick börja. Dock kom det en flock med lösa greyhounds och tog hennes godis när vi var på promenaden. Så jag fick göra ett nytt till henne.

Sen var det Miras tur. Hon var snabb och säker i sitt spårande och viftade glatt på svansen :)

Tänk vad mycket gott godis man kan hitta i skogen! :D

Två trötta och väldigt nöjda hundar efter dagens spårande :)

På sensommaren och hösten gillar jag att vara ute i skogen och spåra med hundarna. Det är frisk och härlig luft på hösten och skogen fylls av fina färger.

Ricco var en stjärna på att spåra. Det bästa han visste var att få komma ut i skogen och gå spår, både personspår och viltspår. Jag lärde mig mycket tillsammans med honom och vi hade så kul tillsammans när vi spårade  

Tjejerna fick en mjukstart idag. Mira har jag inte spårat med på evigheter och Iza har aldrig spårat, för hon är ju bara femton veckor. Eller ja.. spåra kanske man inte ska säga att hon gjorde, snarare letade godis i blåbärsriset.   

Jag gick in några meter och lade godis i vartannat steg. Så här såg det ut:

Terrängen var lite svår för henne och hon visste inte riktigt hur hon skulle ta sig fram bland allt ris och alla grenar. Men bitvis så använder hon nosen riktigt bra! Kan det vara en blivande spårhund?!

Planen med Miras spår var att göra en lätt start med  att lägga godis i starten och visa den för henne. Men det var onödigt, hon hittade starten själv och gick förbi godisbitarna direkt på spåret.   

Själva spåret var ganska kort på ca 30-40 meter med en liggtid på ca 10 minuter.

Det syns att hon tycker det är kul, kolla svansen!!!  

Nästa gång kan jag göra en vanlig spårstart och lägga ett längre spår med vinkel samt längre spårtid, detta var för lätt för henne.  

Tror jag får åka in till stan och skaffa mig en riktig spårutrustning till hundarna. Det är kul att spåra!